De flesta har svårt att tänka sig sig en vardag utan sin mobiltelefon. Men för många av oss har den en tendens att styra beteendet snarare än att vara ett hjälpmedel. Vi tar upp den i tid och otid för att se om det hänt något, någonstans. Vi har blivit mobilberoende. Vad är det egentligen som gör att hjärnan gillar mobiltelefoner så mycket?
Men om sambandet inte var förutsägbart, om det var slumpmässigt, fick djuret ett frenetiskt beteende och tryckte på knappen hela tiden. Den visste aldrig när belöningen kom, så den tryckte ständigt på knappen och kunde till och med försumma grundläggande hygien mm. Det finns noteringar om duvor som slet ner sin näbb i sitt behov av att jaga sin belöning.
Artikelns innehåll
Mobilberoende eller bara beroende av mobilen?
Mobiltelefonerna har blivit ett oumbärligt verktyg i vår vardag, dock används den kanske inte så mycket till att ringa med. Vi skickar meddelanden, läser mail, kollar sociala medier och lägger upp bilder. Vi kan dessutom betala i butiken, boka tider, identifiera oss och hitta en ny kärlek genom mobilen.
Men för ganska många har mobilen gått från att vara ett verktyg som underlättar vardagen till något som styr vår tid. Det kan vara oemotståndligt att ta upp telefonen när man väntar på bussen eller står i kön i mataffären. I en undersökning av arbetsrelaterad e-post i mobilen visade 46% av deltagarna genomsnittliga eller höga beroendesymptom. Hur kommer det sig? Vad är det som gör mobilen så oemotståndlig och skapar ett mobilberoende?
Hjärnan älskar att ha koll
Vår hjärna är byggd för att hålla koll på sin omvärld och lägga märke till förändringar. Det är en kvarleva från stenåldersmänniskan där förmågan att notera små skillnader snabbt kunde vara en fråga om liv eller död. Idag har vi normalt inte någon större risk att råka ut för ett farligt djur eller en fientlig stam. Men hjärnan håller hela tiden en viss uppmärksamhet på det som händer runt omkring. Det handlar främst om att skapa trygghet men också om att skapa förutsägbarhet. Och varje gång vi noterar något som hänt belönar hjärnan sig själv, det känns bra att ha koll helt enkelt.
Det gäller även för sociala medier. Eftersom stammen, de andra människorna i gruppen, var viktiga för vår överlevnad är det också viktigt för oss att hålla koll på vad som händer socialt. Vi vill veta vad som händer i gruppen och om det riskerar att påverka oss på något sätt. Vilket såklart gör sociala medier till en guldgruva av information. Det kan ju ha hänt något som är viktigt för oss – vilket vår hjärna tolkar som viktigt för vår överlevnad.
Bara närvaron av telefonen kan störa
Att vi då har en mobiltelefon som när som helst kan avisera något och kalla på vår uppmärksamhet blir en fantastisk godispåse för vår hjärnas belöningssystem. Varje sak som händer på telefonen och som vi uppmärksammar ger oss en liten belöning – och det stör vår koncentration. Och telefonen behöver inte ens vara påslagen för det. I en undersökning delades deltagarna in i tre grupper. En grupp lade telefonerna med skärmen nedåt på bordet, en grupp la dem i fickan eller väskan och en grupp fick lägga telefonerna i ett annat rum. Telefonerna hade både ljud och vibration helt avstängda. De med telefonen på bordet fick lägst resultat och de som hade telefonen i ett annat rum kunde koncentrera sig bäst. Det visade sig alltså att blotta närvaron av mobilen påverkade deltagarnas koncentrationsförmåga – även om de inte själva uppfattade sig som distraherade.
Att ständigt jaga belöning – intermittent förstärkning
Det finns ytterligare ett fenomen som påverkar vårt beroende av mobiler, något som kallas intermittent förstärkning. Det innebär att om vi inte kan förutsäga när vi får en belöning blir vi benägna att upprepa beteenden konstant.
På 50-talet undersökte man djurs beteenden i en så kallad “Skinners box”. Det innebar att man placerade djuret, t ex en råtta eller en duva, i en bur eller låda med en knapp, spak eller liknande. När djuret efter ett tag kom åt knappen kom det en bit mat. När djuret hade lärt sig sambandet mellan knappen och maten experimenterade man med det sambandet på olika sätt. Maten kunde dyka upp efter ett visst antal knapptryckningar, efter ett visst tidsintervall och så vidare.
Råttan, eller vad det nu kunde vara för djur, anpassade sig snart till förändringen – om sambandet var förutsägbart. Den lärde sig att den skulle trycka ett visst antal gånger för att få mat, eller att den behövde vänta en viss tid innan den tryckte igen. Men om sambandet inte var förutsägbart, om det var slumpmässigt, fick djuret ett frenetiskt beteende och tryckte på knappen hela tiden. Den visste aldrig när belöningen kom, så den tryckte ständigt på knappen och kunde till och med försumma sitt grundläggande beteende såsom hygien mm. Det finns noteringar om duvor som slet ner sin näbb i sitt behov av att jaga sin belöning.
Men människor är inte råttor – eller?
Det här beteendet finns hos oss människor också, om än sällan i form av knappar och mat. Men mobiler, e-post och sociala medier är ganska likartade på sitt sätt. Vi håller hela tiden koll på om det kommit något meddelande i telefonen och vi kan tillbringa mycket tid med att scrolla inlägg på Facebook eller Instagram eller swipea i någon dejtingapp. Någon gång emellanåt dyker det upp ett meddelande, inlägg eller matchning som intresserar oss. Hjärnan ger oss en belöning och vi scrollar vidare – för vi vet inte när nästa belöning kommer att komma, det kan ju vara i nästa inlägg. Och detta är också något som Facebook etc vet om och designar för, de vill ju att användarna ska vara kvar så länge som möjligt.
Det kan tyckas som harmlösa exempel, men det kan ta upp mycket tid och påverka oss mycket. Samma mekanism kan också ge betydligt skadligare effekter. Det är t ex en faktor bakom spelberoende och att en del människor stannar i destruktiva relationer.
Mobiltelefonerna är fantastiska redskap och de är här för att stanna. Vi måste dock bli bättre på att förhålla oss till dem. T ex genom att stänga av dem eller låta dem vara i fickan när vi står i en kö och medvetet välja hur mycket och vilken tid vi vill lägga på våra mobiler och sociala medier. Att träna på att koncentrera oss istället för att träna på att bli distraherade. Då kan vi ge hjärnan tid till välbehövlig avslappning, möjlighet att fokusera på annat – och uppleva det som faktiskt finns omkring oss.
Mindfulness är ett fantastiskt sätt att träna sig på att vara närvarande i nuet och uppmärksamma vad som är, utan att döma. Att se världen som den är och träna tacksamhet och självmedkänsla. Vill du ha hjälp med mindfulness eller att reflektera över det som ger dig meningsfullhet? Genom coachning hjälper vi människor att stressa mindre, må bättre och nå längre. Kontakta oss gärna eller boka ett förutsättningslöst möte för att diskutera hur coachning skulle kunna hjälpa dig framåt!
Foto: Jezael Melgoza, Unsplash
Läsa mer:
Tränar du på att bli fokuserad eller på att bli distraherad?
Tarafdar, M., D’Arcy, J., Turel, O., & Gupta, A. (2015). The Dark Side of Information Technology. MIT Sloan Management Review, 56(2), 61-70.
Ward, A. F., Duke, K., Gneezy, A., & Bos, M. W. (2017). Brain Drain: The Mere Presence of One’s Own Smartphone Reduces Available Cognitive Capacity. Journal of the Association for Consumer Research, 2(2), 140–154. https://doi.org/10.1086/691462
